Jag vet att jag är ond nu. För jag blev så lättad och glad när jag läste om ett förhållande som inte verkar vara på topp just nu. Men tro inte fel nu. Jag kände empati och sådär som jag alltid gör för jag är en mes och lider med de flesta. Men jag kände inte den där hopplösa "åh snälla säg inte att det här är jag om några dagar, en veckan eller ens en månad". Utan jag bara visste hur det var och led med personen ett tag och sen gick mina tankar över på något annat. Som kentforumet jag har hållt mig undan så länge för att slippa fastna, men under den senaste månaden känner jag att jag är påväg att åka dit. Fan. Jag som hade fixat flikar i mitt finska häfte och tagit fram allt jag ska plugga på. Och så börjar jag med något annat. Yey. Bra där.
Måste skärpa mig, har ju krav på en nia och helst inte en åtta, skulle få mig att känna mig medelmåttig. Sådär som jag inte gillar va. Bara i matte är det okej. Men fortsätter jag såhär så kan jag inte hoppas på bättre än en åtta. Det räcker med att jag bara gjorde en uppgift vi borde göra igår och har läst orden från det senaste stycket två gånger idag. Det blir ju inte direkt bättre av att jag bloggar heller. Eh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar