Även om jag ibland inte lyssnar på mer än två kent låtar på en månad, så slutar jag aldrig tycka om dem. Och även om jag ibland har någonslags svackor och inte finner det fullt så genialiskt, så faller alla såna tankar bort när jag får se dem live. De två konserterna jag har varit på har varit två av de bästa dagarna i mitt liv. Ingen tvekan. Och i år blir det i alla fall två till. PEPP!
Behövde få säga det. För jag älskar dem så mycket. Jag tror aldrig har jag uttryckt mig så förut. Men det är väl så det egentligen är? Om jag njuter varje sekund av deras musik och det stundtals känns som om jag lever enbart för att få lyssna på deras underbara musik och se hur de framför den.
Jag tror det kallas kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar