Morr hurdan jag har blivit under det så kallade lovet. Det är så kort så jag inte riktigt kan slappna av mera. På fredag klockan åtta är det skola och senare, klockan sex är det inventering på hallen för JIK juniorer och sådära. Snäll som jag är skrev jag nyss till Kenneth och sa att jag skulle med. Men det låter ju inte särskilt kul. Nåja, sen är det helg igen, så jag överlever högst antagligen.
Det är faktiskt jobbigt att vakna tolv varje dag och sen vara trött hela dagen för att tycka att dagen är för kort när klockan är tolv på natten och sen vara uppe en timme till eller två, lite bara för att man kan. Men visst är det konstigt att jag är tröttare nu än när jag gick i skolan? Hm.
Jag har trots allt släpat mig till stan idag, försökte handla slut på Wickströms presentkortet som jag fick för långt över ett år sen... Men det gick inte den här gången heller. Fick iaf två par nya örhängen. På tal om sånt är det synd att de inte har ringar till min läpp där, för det är jag i stort behov av. Håller på att dö lite här, den senaste jag köpte tappade jag ju en kula till och jag orkar inte köpa en ny för det finns bara fula ställen på Åland. Och när jag är i Sverige tänker jag aldrig på det. Bittert, bittert.
På tal om annat är mina päron, mormor (som ska vara här några dagar) och min ena bror till Sverige idag, men jag tror de kommer hem typ sju eller något. Det är fint att bara vara jag och Robert, ser honom så sällan nuförtiden. Han lagade spagetti till mig också, det var fint. Sen ville han ge mig kött också, det var mindre fint. Mamma och mormor tyckte det var jättekul igår när de frågade om vi skulle klara oss över dagen med mat och så sa Robert: Du kan få hur mycket kött du vill! Som de skrattade, hoh. Det var ju inte ens.. roligt?
Fytusan vad jag pratar strunt. Tur att ingen orkar läsa då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar