Jag är lyckligare än på länge, på samma gång som det känns jättejobbigt. Det känns sådär jobbigt i magen igen. Vaknade kvart i sju imorse (då jag brukar vakna på vardagar) och sen kunde jag inte somna om. Vill bara ha söndag nu nu nu. Så kanske allting känns bättre sen. Jag hoppas det. För tidigare igår kväll var allt perfekt. Jag är så himla lycklig med dig trots att saker har förändrats. Allt jag tänker på är dig. Men just nu vet jag faktiskt inte vad jag ska tro.
Och jag har ingen aning om hur jag ska klara mig tills på söndag. Gå runt och vara såhär. Det kommer döda mig. När du sa att ditt hjärta är mitt igår, blev jag så säker, det är sånt jag behöver, jag behöver det för att våga tro. Jag orkar inte vara så orolig mer, gör mig säker. Kan vi inte bo i vår drömvärld igen? Det bästa som någonsin hänt mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar