Inatt sov jag jätte lite. Så nu är jag tröta hesten. Men vad gör man då? När man inte kommer undan sin oro. Jag har varit med om det värsta. Jag skulle inte stå ut med att se någon annan så. Därför är jag oroligare än jag kanske borde vara, men det skiter jag i.
Jag var fullare än jag brukar också, eftersom det var ett tag sen jag förtärde alkohol. Men absolut inte sådär äckelfull, nejdå. Men jag var lite ja, dragen. Jag har aldrig tyckt om att du ska dricka så mycket, men inte klagar jag, det är ditt liv. Däremot älskar jag dig så mycket att det gör ont att se dig må dåligt.
Och jag tror jag grät igår. Grät och grät. Ja, jag var ju en del full som sagt. Men ändå så orolig och så kom ju allt över mig igen, när jag tänkte på det. Hur dum jag var förrut, hur rädda många måste varit. Åh. Nej jag vill inte börja tänka på det igen nu.
Men det här kommer vara deppdag, för jag orkar inte med det här, alla andra dagar försöker jag, för jag vill, vill alltid ha kvar dig. Men idag orkar jag inte inbilla mig massa saker, idag kan jag inte trycka undan verkligheten.
Snälla övertyga mig.
Men fyfan, jag borde verkligen verkligen plugga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar