Förlåt att jag är så jobbig nowadays, men så är det ibland jo. Värsta är att mycket har hänt och mycket har sagts, men ändå är känslan kvar och jag vet inte varför eller vad det är för känsla. Däremot börjar jag sakna Andreas så mycket att jag dör lite nu. Och jag hatar att min mormor och min kusin är här. Känner mig omringad och förföljd typ. Känns bara usch.

Imorn ska jag upp tidigt och jogga. Hoppas jag orkar upp annars är jag fail. Och tjock. Nej det är jag redan. Känns så i alla fall. Fan vilket deprimerande inlägg. Så det kan gå. Vill bara rymma långt bort från allting.