Dagen började med ångest, kan det bli bättre liksom. Och nu är jag jätterädd för imorn, pallar inte. I sånahär situationer brukar jag alltid dra mig ur. Men jag kan inte nu, känner att jag någongång måste genomföra något ordentligt.
Vet inte ens varför jag skriver, ingen borde ändå läsa min blogg (som om någon gör det). Är så trött på allting nu, och snälla det är tre veckor kvar, låter som en evighet! Vill bara ha 6:e juni nu. Plus på det kommer jag bara kunna vara med äd två gånger nästa vecka. Det funkar ju. Men jag behöver tre gånger, det gör så att jag kan le, så att jag kan leva. Så att jag orkar med allting.
Nej, jag överdriver inte.