Tjolahopp

Jag är tillbaka. För ett inlägg. För vid tre inatt åker jag till Finland i en hel vecka. Men det är väl sånt man får ta, får försöka att träna så mycket jag kan och inte äta massor, bara ärter. Gott.

Vadå text? Näej, jag ler, det räcker väl det?

Nej

Orkar inte vara glad idag.


Och mer vet jag inte vad jag ska skriva. Har massor med tankar och ord, men jag vågar inte.
Men
Det som har tyngt mig och skrämt mig de senaste dagarna, att jag sa nej till min mor (ger mig ångest varje gång, not kidding), att jag inte har varken öl eller tobak och jag är i behov av det, att jag bara sitter inne, för jag orkar inte gå ut och jag har ingen att umgås med.

Så tänker jag på hon som tog livet av sig här om dagen.

Önskar du var här och puss(l)ade ihop mitt hjärta igen.
Jag vill ha dig, jag är din, jag är bara din

Oj

Saker händer runtom mig, men jag hänger inte med. För allt jag tänker på är dig. Och tankarna snurrar runt i huvudet, allting vi tagit oss igenom och så tänker jag på hur det var för ett år sen. Jag vet inte hur mycket jag har gråtit. Och varit nära på att bara...
Jag vet bara inte vad jag ska säga, hur jag ska göra för att allt ska bli bra igen. För det är det enda viktiga. Och ja, jag är kanske lite självisk, egentligen vill jag ju bara att du ska vara lycklig. Men jag vill göra dig lycklig. För jag.
Är bara så rädd för att falla sådär igen, vara nere på botten. Att alltid känna den där känslan innerst inne. Jag orkar inte med alla samtal, hur mina föräldrar ser på mig. Jag kommer inte klara mig. Utan ditt stöd, dina ord, bara att vara i samma rum som dig, se på dig. Du räddade ju mig från mitt gamla tragiska liv. Och älskling, jag vill inte tillbaka.

Och du vet vad jag sagt om andra, jag vill inte vara någon annans, jag förstår inte vad dom skulle kunna ge mig. Vad som skulle vara bättre med någon annan. Jag vet att jag har gjort mitt misstag, men jag var inte jag då, jag var Pouhoe som bara ville ha närhet. Nu är jag inte henne mer, jag är Josefine. Och jag har aldrig känt så starkt för någon som jag gör för dig. Det jag vill och längtar mest efter nu är att du ska se på mig, se mig i ögonen och säga att du vill att jag bara ska vara din. Att vi ska fortsätta kämpa för vår framtid tillsammans, att våra kvällar, nätter dagar tillsammans inte bara ska sluta. Du har ju sagt att jag ger dig energi, så du orkar med allting. Du ger mig ork och lust att fortsätta leva. Men det kanske bara är vad jag vill. Vad vill du? Jag gör vad som helst för dig och jag menar det.

"Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan"

För

Ett liv utan dig är inget liv.
Jag.. jag har aldrig känt såhär för någon annan, så stark kärlek till någon eller något.
Jag älskar att bara höra hur du andas eller känna ditt hjärta slå, för att du finns till är viktigast för mig. Att du lever, att du mår bra.
Även om jag nog dragit ner dig ibland, jag kan inte rå för det, jag vill bättra mig, men jag är bara inte en perfekt person, jag skyller alltför ofta på andra och påstår att jag själv är oskyldig. Jag vet.
Men vi skulle ju leva våra liv tillsammans.

Rädd

är ordet.